Vilka undersökningar görs för att fastställa diagnosen
Du ska få information om vem som är just din kontaktsjuksköterska, och ha tillgång till ett telefonnummer eller motsvarande där du kan nå din kontaktsjuksköterska under kontorstid. En stor del av patienterna med cancerdiagnos diskuteras i så kallade multidisciplinära team innan olika behandlingsstrategier föreslås. Läs mer om endoskopi. Därefter finns många olika undersökningar och metoder som läkaren kan välja mellan i det fortsatta arbetet att få en säker diagnos.
För en säker diagnos behövs ett vävnadsprov från den misstänkta tumören eller förändringen. Det är också vanligt att ta bilder av kroppens inre. Läs mer om magnetkamera. Den innebär att kromosom nummer 9 har flyttat över en del av sitt genetiska material till kromosom nummer Genförändringar kan också hos en del cancerformer berätta något om prognosen, eller om cancersjukdomen är förknippad med en genförändring som ökar risken för ärftlighet.
Läs mer om biopsi. Det kan ge en ökad säkerhet vid ställningstagandet till olika behandlingsalternativ vid allvarliga sjukdomstillstånd som cancer.
Utredningstiden varierar mycket. Granskad av: Jan Zedenius , professor i kirurgi, Karolinska universitetssjukhuset. Därefter gör läkaren en undersökning. Läs mer om provsvar. Vid utredning av en del cancersjukdomar tas också särskilda cancerprover så kallade tumörmarkörer. Ett exempel är Philadelphiakromosomen vid kronisk myeloisk leukemi.
Vid en del cancersjukdomar ser man speciella förändringar som hjälper till att ställa rätt diagnos. Då för man in ett särskilt instrument, i till exempel tarmen, som har en kamera i sin öppning.
Vem får ställa diagnos? För hälso- och sjukvården och tandvården.
Till exempel kirurg, onkolog och patolog. I sådana team, som finns vid i princip samtliga sjukhus, deltar läkare med olika specialistkunskaper på sjukdomen i fråga.
Bilderna kan tas med hjälp av olika former av röntgen eller magnetkamera, men också via endoskopi. Vävnadsprovet skickas till patologen för analys. Ofta tas blodprover för att se om de olika inre organen som till exempel lever och njurar fungerar som de ska och att blodkropparna ligger på en normal nivå. Det är av största vikt att berätta allt om dina besvär, nytillkomna symtom och aktuella mediciner.
Provet tas ofta genom att man sticker med en lite grövre nål i tumören och får då ut en del av tumören. Läkaren ställer frågor om. Det sistnämnda kallas att palpera. Önskar du få en sådan bedömning ska du framföra det till ansvarig läkare i första hand, eller till din kontaktsjuksköterska. Det första steget i all diagnostik är att läkaren tar upp en anamnes — sjukdomshistoria. Vanligtvis kombineras olika metoder för att läkaren ska kunna avgöra om det är en cancer och hur utbredd den i så fall är.
De standardiserade vårdförloppen, SVF, redogör vilka utredningar och första behandlingar som ska göras inom en specifik cancerdiagnos samt vilka tidsbegränsningar som finns.
Vem får utföra uppgiften?
Det första samtalet mellan dig och läkaren avgör vilka undersökningar som sedan ska göras. Det kallas för biopsi. Läs mer om second opinion. Även sjuksköterskor och annan vårdpersonal med speciell kompetens ingår i det multidisciplinära teamet. Varje patient med cancersjukdom ska i dag ha en så kallad kontaktsjuksköterska att kunna vända sig till med frågor kring sin sjukdom.
All diagnostik börjar med att läkaren får en klar bild av din sjukdomshistoria. Läkaren inspekterar och känner på det misstänkta organet. Patologen tittar ofta på flera egenskaper hos cellerna i provet för att kunna avgöra om de är cancerceller och i så fall vilken typ av cancer. Ibland är det mycket enkelt att ställa diagnos, medan andra cancersjukdomar kräver många undersökningar och ibland även operationer innan diagnos kan ställas.